Ledsjukdomen artros är en av de vanligaste besvären hos äldre personer i Sverige och man räknar med att uppemot en miljon människor lider av den idag. Medan de flesta drabbas från ungefär fyrtioårsåldern så finns det även många yngre som redan i tjugoårsåldern fått sin diagnos, och antalet nya fall ökar oroväckande.
Man har ännu inte klart fastställt vad som orsakar sjukdomen men det mesta tyder på att det kan vara en kombination av ärftlighet, övervikt och skador. Vill du lära dig mer kan du läsa här om artros där det också finns mycket bra information om hur sjukdomsförloppet ser ut och hur man kan behandla den. Saker som motion och specifika övningar är mycket effektiva och man kan gå på specialiserade artrosskolor där man får lära sig hantera sina symptom och öka sin rörlighet.
Forskning ger hopp
Arkeologer har hittat bevis för att artros har funnits ända sedan stenåldern och precis som nu kunde den redan då drabba alla leder i kroppen. Det har dock skett en märkbar förändring sedan
mitten på 1900-talet då antalet fall av knäartros blivit mycket vanligare. Exakt vad detta beror på vet man ännu ej men då västvärlden genomgick en hel del livsstilsförändringar efter det andra världskriget, både vad gäller mat och motion, tyder mycket på att boven i dramat gömmer sig här.
En av de äldsta och vanligaste, men enligt många också
farligaste myterna om artros är att sjukdomen förvärras av träning, vilket får många patienter att istället leva på smärtstillande mediciner och att undvika all form av motion. Det är det absolut värsta man kan göra; istället är det just fysisk aktivitet som kan lindra smärtan och återställa en stor del av ledernas rörlighet. Om man behöver ta smärtstillande för att kunna komma igång med träningen är det helt acceptabelt, men absolut inte istället för träning!
Idag satsar många vetenskapsmän och läkare på stamcellsforskning om artros och genom lyckade experiment har man konstaterat att det går att stimulera återväxten av ledbrosk tack vare denna. Behandlingen går ut på att man injicerar patientens knän med stamceller som utvunnits från individens eget fett och resultaten är mycket lovande. Det handlar dock inte om ren bot, utan snarare om nya vägar att bromsa förloppet och förbättra patienternas livskvalitet. Än så länge har man inte fastställt en officiell behandlingsmetod men man har redan börjat utföra försök på människor och ett stort genombrott har varit insikten att de bästa resultaten uppnås genom de egna stamcellerna och inte celler utvunna från andra. Anledningen är inte olik transplantation av organ då individens eget immunförsvar tenderar att avvisa främmande celler och det är därför transplantationer alltid måste göras med individer som till exempel har samma blodgrupp.